Att vara jag eller att vara någon annan, det är frågan.

Det är min version av Hamlets fråga ”- Att vara eller inte vara” i Shakespeares drama. Jag har filosoferat kring den frågan.

Många gånger under mitt liv har jag önskat att jag var någon annan. Det är ytterst sällan jag gör det nu för tiden, för jag kan konstatera att den där någon annan har problem av stora mått. Hen har otroligt stora förväntningar på sig att leverera samtidigt som hen verkar vara väldigt ineffektiv till den grad att man kan misstänka ren och skär lathet. Eller möjligen så underbetald och understimulerad att hen har tappat motivationen helt.

Låt mig förtydliga och illustrera med dessa bilder.

Görs helst av någon annan….

Dessa bilder ger bara ett fåtal exempel på vad någon annan förväntas göra: Byta toarulle, lägga det tomma mjölkpaketet i pappersåtervinningen, ställa in det tomma glaset i diskmaskinen och diska kastrullen. Alla extremt otacksamma uppgifter som någon annan inte uppmärksammar att någon annan gjort, skulle någon annan ha fixat dem. Det intressantaste med någon annan är, att väldigt många tycker sig vara denne någon annan, som känner förväntningarna spraka i luften. Detta i sin tur gör någon väldigt frustrerad, eftersom någon inte alls är särskilt taggad på att leverera vad någon annan har struntat i. För det är så det börjar.

Någon lämnar den tomma toarullen och förväntar sig (kanske) att någon annan någon annan ska byta rullen mot en ny. En annan (eller möjligen samma) någon lämnar det tomma mjölkpaketet i hopp om att någon annan ska vilja lägga bort det i återvinningen. Likadant med glaset och kastrullen som kan ha lämnats åt sitt öde av i stort sett vem som helst med samma förhoppning om någon annans insats.

Det lustiga med vårt hushåll är att vi vet exakt vilka som bor i vårt hem och att någon annan inte ingår i hushållet. Ingen har sett någon annan skrota omkring och drälla saker omkring sig. Men likväl, när jag (och inte någon annan) ställer frågan till resten av hushållet, om vem som lämnat den tomma rullen, får jag alltid svaret att någon annan gjort det. Jag är ju säker på att jag inte är denne någon annan eftersom jag inte lämnat rullen, men övriga verkar lika övertygade om sin oskuld. Ett ytterst märkligt fenomen. Men ärligt talat förstår jag att någon annan har ledsnat, med tanke på arten av alla uppgifter någon inte orkat fixa. Ärligt talat, är jag inte förvånad. Samtidigt har jag en otrevlig misstanke om att någon i hushåller förväntar sig att jag ska vara någon annan, när någon annan inte orkar men jag har fullt upp med att vara jag.

Fenomenet verkar dessutom breda ut sig utanför hemmets vrå till arbetsplatsen. Där någon annan inte är anställd som fixare, men ändå förväntas torka upp kaffepulver på arbetsbänken som någon lämnat efter sig, ta upp någons matrester ur diskhon, ta bort spåren efter någon på toaletten och byta påse i hushållssopkärlet när någon har fyllt den med sopor mm. Listan kan göras hur lång som helst. Men det tar inte slut där, det är samma sak där ute IRL. Någon ”tappar” ett godispapper – Äsch, någon annan får plocka upp det. Någon orkar inte göra rent tränset efter ridningen – någon annan får göra rent det när den ska ha det…

Detta kan tyckas trivialt men beteendet som någon har, som förväntar sig att någon annan ska fixa det någon inte själv ids göra, är väldigt vanskligt. Det tyder på en oförmåga att ta ansvar för sig själv och sina handlingar. Exempelvis orkar någon inte källsortera för att minska påverkan på miljön – någon annan får fixa det. Någon vill ha vad någon annan har men har inte råd och skuldsätter sig – någon annan får gå in och styra upp det. Någon blir sjuk av sin livsstil men är inte villig att ändra sig – någon annan ska ändå kunna uträtta ett mirakel osv.
Men jag förstår, jag tycker inte heller att det är enkelt att vara mig själv och i mig själv 100 procent av tiden. Dock ber jag numera gärna någon annan om hjälp om jag behöver, och hjälper lika gärna någon annan om jag kan. Men som en idag helnykter sockertorsk vill jag verkligen inte låta någon annan ta över mitt liv och låta världen begrava någon annan när min tid på jorden är slut.

Låt ingen kapa helgerna för dig oavsett vad som händer. Ät, drick, känn och gör för din egen skull, och inte någon annans. Låt det gamla året sluta som du vill att det nya ska bli.

God Jul o Gott Nytt År!

Carnivore – vad säger omvärlden? IIII del 2

Jag har under detta senaste halvår med hjälp av Carnivorekosten fått tillbaka min grundfigur och är smal men inte underviktig. Jag är i stort sett alltid frisk. Men jag har fått en del märkliga reaktioner från omgivningen som jag vill kommentera.

Brister?

En del mer generella ifrågasättanden som inte varit riktade mot just mig, har varit mer bekymrade över vilka näringsbrister denna kost skulle kunna generera. Då främst av vitaminer/antioxidanter. Det är en relevant fråga. Det finns ny forskning som tyder på att behovet av antioxidanter minskar på denna rena kost, men det krävs mer oberoende forskning för att fastslå det.
Jag garderar mig (alldeles oavsett kost) och tar tillägg i form av B-komplex, C-vitamin (D-/ och K-vitamin höst, vinter och vår). Jag tar även glutamin för tarmhälsan och för att minska risken sockersug. Jag gör egen buljong (kyckling) som ger mycket gelatin då jag vill åt kollagenet eftersom den egna produktionen av kollagen minskar med åren. Likadant med tillskottet av Omega 7 – Havtorn, vilket är bra för slemhinnorna särskilt ögonens som för mig är torra.
Sen får man inte glömma att kroppen själv tillverkar de antioxidanter vi behöver. Men visst kan den behöva stöd.

För mig verkar det logiskt, att ju mindre skräp man äter, desto mindre är behovet av antioxidanter och vice versa. Jag ser med spänning fram mot mer forskning i ämnet.

Kycklingbuljong

Carnivore – vad säger omvärlden? IIII del 1

Jag har under detta senaste halvår med hjälp av Carnivorekosten fått tillbaka min grundfigur och är smal men inte underviktig. Jag är i stort sett alltid frisk. Men jag har fått en del märkliga reaktioner från omgivningen. De flesta positiva, det är trevligt, men en del uttalanden/reaktioner som förvånar. Varför anser man att det är ok att påpeka hur smal någon har blivit när man inte skulle drömma om att göra likadant när man blivit tjock?

Uttalande i linje med ”- Nu får du inte bli smalare/gå ner mer” eller ”- vad tunn du har blivit”. Tänk om jag skulle gå fram till någon som gått upp en del i vikt och säga motsvarande ”- Nu får du inte bli tjockare/gå upp mer” eller ”-vad tjock du har blivit”. Jag väljer att tro att det är uttalande gjorda av genuint intresse för mitt välbefinnande och inga andra mindre smakliga motiv, men det hindrar inte känslan av att bli påhoppad och ifrågasatt. Det jag gör är inget ogenomtänkt påhitt. Att säga att jag håller en diet blir fel, det låter som något temporärt man gör för att uppnå ett visst resultat för att sedan återgå till gamla vanor.

Normal måltid för antingen frukost, lunch eller middag.

Att gå ner i vikt var ett av målen med att ändra kosten, men det var underordnat målet att hitta en strategi att hantera mitt beroende.

För mig blev denna ketogena kost en dubbelvinst, den gör mig symptomfri från beroendet OCH jag når den vikt jag känner mig bekväm med. Förhoppningsvis leder denna strategi till att jag behåller god hälsa och vikt.

Carnivor – drogfri tillsvidare. III

Det som var tänkt som ett en-veckas-projekt har nu löpt på i över ett år. Går det att fortsätta hur länge som helst?

Fortfarande mår jag toppen. Nu jag kan blicka tillbaka och se vilka mentala effekter drogen hade på mig. Jag märker att förmågan till självdisciplin har ökat väsentligt. Jag har ett inre lugn som jag saknar när drogen påverkar. Jag kan se klarare på situationer. Klarar stress betydligt bättre även om jag fortfarande lätt blir överkänslig och trött. Känner inget behov av att börja äta ”vanligt” igen.

Glimtar av längtan kan komma ibland vid doften av pizza eller saltlakrits eller någon annan av favoriterna. Någon enstaka gång kan det kännas trist att inte kunna slå till med en Cola Zero till maten, den rationella hjärnan ju om för mig att det skulle smaka kemikaliecoctail om jag skulle dricka skräpet men drogminnet säger att det var toppen ändå…. Jag stör mig inte längre på andras drogande på samma sätt, tycker mest att det är tragiskt när jag ser effekterna av det. Allra helst de som mår dåligt men tror att de äter nyttigt och hälsosamt. Det är fortfarande jobbigt.

Tungt första halvår

Första halvåret på 2019 har varit väldigt tungt med en axelskada men framför allt en nära anhörigs bortgång. Men jag har klarat av det utan återfall. Jag har fokuserat på att äta enligt väldigt noga uträkningar för att säkerställa korrekt närings och energiintag. Vikten har som en konsekvens av det landat på en nivå jag är nöjd med och jag har fått tillbaka den form jag är tänkt att ha.

Stabilare psyke

I valet mellan att äta en ”onormal” kost som gör mig välmående, normalviktig och symptomfri från beroendet utan att mediciner eller droger, eller att äta en sk normal kost som gör mig sjuk, överviktig och får beroendet att blossa upp och skapa kaos i min tillvaro. Tja, vad skulle du välja? Kanske kommer jag att lätta upp med lite grönsaker någon gång ibland för att lyxa till det lite, men just nu har jag inget behov av det, men det är inte hugget i sten.

Carnivor – drogfri på riktigt. II

Vecka 2 – 4 i mitt animaliska liv flyter på okomplicerat och jag känner inte något överhängande sug till oanimaliska produkter. Detta levnads- och förhållningssätt har förenklat min tillvaro otroligt mycket. Att få restaurangpersonal att förstå kan dock vara knepigt.

Jag varken kan eller vill isolera mig från omvärlden och då exponeras drogen för mig hur jag än beter mig. Jag tillhör dem som använder mig av publika transportmedel och tillhör då målgruppen för marknadsföring av drogen. Det står helt klart för min nu drogfria hjärna vilken missbrukarvärld vi lever i. Man kan inte ens handla mediciner på apoteket utan att drabbas. Det kommer att bli ett alldeles eget inlägg om Apoteken har som blivit en godisbutik.

När doftstråk, bilder/affischer, filmer, skyltfönster eller företeelser i omgivningen som har med vegetabilier eller kemiska produkter (läsk mm), hamnar på min radar och en molekyl av längtan dyker upp i huvudet, då för jag ungefär denna konversation med mig själv: Är det animaliskt? Nej? Nehej nej, men se då blir det inget av med det. Jag får äta precis hur mycket animaliskt jag vill och behöver. Det är helt självreglerande och därmed säkert för mig. Inte ens ost eller andra naturliga mejerivaror triggar överätning hos mig. Vilket jag är väldigt tacksam för.

Jag mår fortfarande toppen, men jag känner att jag håller på att gå in i en otrevlig fas där en av biverkningarna får en framträdande roll. Nu gäller det att sätta munkavle på mig själv.

Carnivor – och drogfri till sist.

Efter att ha kämpat hårt mot beroendets effekter på kropp och framförallt själ, i nästan två år i senaste skovet, tog jag för ca 12 veckor sedan beslutet att jag skulle ta bort allt vegetariskt ur kosten, och bara äta sådant med animaliskt ursprung (kött, fisk, ägg, skaldjur och mejerier). Min förhoppning var att få ner sockersuget i storlek för att sedan kunna fasa in lite grönsaker igen efter någon vecka eller så.

Avgtiftning/beroendekurs
I maj i år, var jag på en avgiftning/beroendekurs där bl a Bitten Jonsson var med och föreläste. Den kost som förespråkades var LCHF med en mängd grönsaker på ca 500 gr/dag. Jag ville ge upplägget en ärlig chans och försökte hålla mig till detta. Problemet för mig är att jag hamnar i ett läge där jag förleds av beroendetankar att kompromissa om vad som kan vara ok att äta. Tankar som typ om jag räknar kolhydraterna i vad som borde vara ok, så kan jag skippa det och istället äta motsvarande mängd jordnötter. Vilket i slutändan ledde till att en proteinbar med choklad, som för en normal (ickeberoende) person kan ha rätt ok innehåll, kunde ses som ett hyfsat mål innan träning.
Vart går min gräns?
Detta tänk är naturligtvis väldigt skevt och osunt och ledde till att jag inte lyckades bryta den nedåt gående spiral jag befann mig i. Då började jag fundera på vad Bitten förklarat, hur beroende ger olika symptom (ångest, depression, koncentrationssvårigheter, sömnstörning, oro och trötthet mm) och hur man kan jobba ihjäl sig med att fixa vart och ett utan att få en långsiktig bättring om man inte tar bort drogen först. Eftersom jag drogs med beroendetankarna, var jag osäker var min gräns går och tog därför bort alla grönsaker. Minst en vecka var planen, men kryddor är ok och ett par matskedar potatismjöl för att hålla igång magen eftersom jag inte får till den fettmängd som annars sköter den saken.

Succé
Det blev fullträff. De osunda beroendetankarna försvann ganska direkt. Dag 2 kändes skillnad i klarhet i hjärnan och det blev bara bättre vartefter dagarna gick. Vid slutet av veckan var jag långt ifrån redo att släppa in grönsakerna i min kost. Fortsättning följer….

Måste man vilja gå ner i vikt för att äta hälsosamt?

Nej, såklart inte! Men tittar man på reaktionerna som smala människor opåkallat får när de tänker noga på vad de äter, så kanske det inte är så självklart ändå. Att vara vegan, vegetarian, inte äta fläsk eller rött kött, äta fettsnålt, laktosfritt eller glutenfritt verkar vara allmänt accepterat. Men att äta mat lagad från grunden, med så rena och oprocessade råvaror som möjligt, det verkar vara väldigt provocerande för många, om man inte behöver gå ner i vikt. Kanske är inte det så konstigt, med tanke på att det mesta som involverar kost i media, på något sätt handlar om att korrigera ett problem (i första hand övervikt), vare sig det är artiklar, föredrag, tv-program eller reklaminslag.

Det lättaste sättet att förbli frisk måste ju vara att aldrig bli sjuk! Att vilja äta rätt för att kunna behålla hälsan, är väl det bästa man någonsin kan göra för sig själv enligt mitt sätt att se det.

Hur ska man då tänka nyttigt utan att behöva tänka banta?

Här nedan följer fem enkla råd.

Jag funderar på, vad blir de flesta sjuka av när det gäller kost? Det första som slår mig är skräpmat, läsk o godis.
Så första rådet blir då att bara äta sådant i undantagsfall, och inte låta undantagen bli vardag.

Många känner inte av problemen gluten kan skapa i kroppen. Trots det har gluten en inverkan på tarmarna som gör att porerna i tarmen vidgas mer än normalt och därmed släpper ut större molekyler än vad som normalt ska kunna passera. Dessa ämnen, fria radikaler, ökar trycket på immunförsvaret och behovet av antioxidanter. Kroppen har en fantastisk återhämtningsförmåga absolut, men det är onödigt att den går på högvarv hela tiden.
Därför blir mitt andra råd att undvika mjölmat, även de produkter där man bytt ut mjölet mot glutenfritt där man processat bort glutenet. Byt mot naturligt glutenfria alternativ.

freedigitalphotos.net

En av de sjukdomar som ökar med epidemisk hastighet är diabetes typ 2. Det är en lömsk sjukdom som smyger sig på den som drabbas. När man äter livsmedel som innehåller mycket kolhydrater (socker) stiger blodsockret, vilket snabbt blir giftigt. För att förhindra det har kroppen ett försvar i form av produktion av ett hormon, insulin. Insulinet ser till att hjälpa cellerna att ta upp sockret ur blodomloppet och därmed få ner sockernivåerna. Ju mer socker som kommer in, desto mer insulin produceras. Detta leder till att cellerna efter långvarig exponering för höga insulinnivåer utvecklar en tolerans och blir inte lika känsliga för hormonets effekt. Till slut klarar inte kroppen att producera tillräckligt mycket insulin för att få tillräcklig effekt därmed tvingas kroppen att dumpa ut sockret i urinen, och diabetes typ 2 är ett faktum. Obs! Detta drabbar även smala tvärtemot vad många tror.
Tredje rådet blir att minska mängden kolhydrater och byta ut dem mot fett (som inte höjer blodsockret och mättar bra) och att om du vill äta frukt välj i första hand bär eller hela frukter med högt fiberinnehåll. Undvik smoothies och juice eftersom dessa inte innehåller fibrer/hela fiberceller, som kan sakta ner takten på utfällning av socker/fruktos i blodet och kroppen och göra det mer hanterbart för levern framför allt.

Vegetabiliska oljor är något som blev introducerat som svar på förhastade slutsatser om att fett och då framför allt mättat fett skulle vara farligt. Det fanns förutom dåligt utförd forskning, även politiska skäl till att man på 50-talet valde att tro att det var fettet som orsakar hjärt-/kärlsjukdom och inte sockret. Dessa oljor är instabila i sin konstitution och härsknar därför lätt. När man tillverkar något som ska likna smör av dessa oljor processas de på ett sätt som gör att de blir härdade och mer stabila. En del av molekylerna hinner dock inte härdas klart utan blir kvar i ett mellanläge = transfetter. Dessa transfetter har man faktiskt helt överens om i forskarvärlden att de är farliga för oss. Olivolja, kallpressad av god kvalité kan man gärna använda i dressingar mm och kanske rapsolja att använda ihop med smör för stekning.
Råd fyra: Undvik alla produkter där vegetabiliskt fett är använt t ex margarin. Färdigrätter med vegetabiliskt fett är oftast producerade med margarin eftersom det är betydligt billigare än smör.

Livsmedelsverket har godkänt en väldans massa tillsatser som producenterna kan använda för att ge livsmedel bättre smak, utseende och hållbarhet. En sådan tillsats är t ex maltodextrin vilken industrin har fått igenom att den inte alltid måste deklareras i innehållsförteckningen. Den används i väldigt många mejeriprodukter där man har tagit bort fettet. Då fungerar maltodextrinet som konsistensgivare. Problemet är att det är en form av socker men som inte ger någon söt smak så du som konsument vet inte om att du äter socker men din kropp reagerar. Innehållsförteckningens energifördelning avslöjar hur mycket socker (kolhydrater) produkten innehåller. Rökt skinka ska i naturligt skick endast innehålla ca 0,5 gr kolhydrater per 100 gr så om den innehåller 2-3 gr kolhydrater eller mer kan man vara säker på att dessa består att tillsatt socker i någon form.
Femte och sista rådet blir därför att börja läs innehållsförteckningar på all mat som är processad som charkuterier, mejeriprodukter, snacks, färdigrätter mm. Det gäller för övrigt även sk naturgodis och ekologiska produkter. Tillsatser som glukos/fruktossirap är inget man vill konsumera i onödan och de brukar tyvärr finnas även i ekologiska produkter.

Att räkna tid

Jag har noterat att väldigt många som kämpar med ett beroende räknar timmar/dagar/månader. Tillhör du den kategorin och peppas av det, eller aldrig trillat dit dag 8/11/21…, eller glatt börjar om i räkningen om du fallit, så kan du sluta läsa nu.

Jag gläds med alla som lyckas det vill jag poängtera, men själv har jag slutat att räkna. För länge sedan slutade jag att röka. Det var en söndag och det var det året jag var 27 år. Men det är helt ointressant att räkna ut hur länge sen det var. Det skulle idag vara en jobbig sak att börja röka igen… Att jag kommer ihåg vilken veckodag det var beror på hur jag kom fram till att det var läge att sluta. Jag hade nämligen cigaretter nog för att räcka dagen ut och sen började en ny jobbvecka och chefen som själv försökte sluta hade bestämt att vi bara skulle få röka inomhus på rasterna. Det visste jag skulle bli superjobbigt för mig, och eftersom jag inte kunde hitta något positivt med ovanan så… Den första månaden var hemsk men sen lättade det successivt.

För mig blir räknandet en värdering där varje passerad minut/dag/vecka/månad/år blir mer och mer värd. Som om bragden blir större för varje ögonblick som går. Själv tycker jag att det är det första ögonblicket/minuten/timmen/dagen/veckan som är absolut svårast. Jag ser att det är för resten av livet jag ska klara av detta.

Varje ögonblick som jag inte behöver kämpa, som jag kan helt ägna åt något annat är det som är värt att fira. För mig är det de ögonblicken, då jag kan vara mitt autentiska jag, som gör livet. Tänk ett liv där du inte behöver skärma av alla frestelser för att du mår så bra att du inte ens ser dem, som om du inte hade ett beroende… Frid.

Utmattning – att gå in i väggen.

Att gå in i väggen.
Många i min omgivning är sjukskrivna p g a utmattning. De är fina, duktiga och lojala människor. I många och långa samtal med dem har de berättat hur de har hamnat i det läget. Det som går som en röd tråd i berättelserna är känslan av att om jag inte jobbar sjukt mycket mer än vad som är sunt så sjunker båten. Om inte jag håller i allting för familjen så sjunker båten. En känsla som jag själv är välbekant med från när jag själv var i den situationen. I många av fallen är chefen undfallande och/eller inte mottaglig för förslag till förbättring. Eller som i en del andra fall lyssnar och förefaller vara överens men sedan händer inget, eller i sämsta fall händer det motsatta mot vad man diskuterat. När jag (vis av skadan) påpekar att det faktiskt inte är deras ansvar så blir oftast reaktionen den: -Nej det är det ju inte men gör inte jag det så klarar vi oss inte, det blir inte bra….

Finns det mer överkapacitet?
Idag skördar vi full effekt av alla ”besparings” åtgärder som lanserades under krisåren i början av 90-talet och sen anammades av fler och fler företag och organisationer. Företagsledningarna var nöjda med att så mycket jobb kunde göras av så många färre och med ständiga omorganisationer hann ingen blir för bekväm i sin roll och fick aldrig chansen att tänka över systemet. Sen ville man inte inse att detta skapar förbrukade medarbetare som hela samhället men framför allt de som drabbas, får ta konsekvensen av.

”Felen” utreds – utan åtgärd.
Det görs utredningar som ska få fram var ”felet” ligger, vems ansvar det vilar på. Min åsikt är i samtliga fall allas och envars, på sitt sätt. Genom att jobba sig in i väggen, tillåter den som drabbas, idiotin att fortgå. Företagen/organisationerna kan fortsätta på inslagen linje i all evinnerlighet utan att drabbas av konsekvenserna tillräckligt hårt för att förändra något i sak. När sjukskrivningarna kommer täcker kollegerna upp tills de också går i väggen. Detta kostar samhället enorma summor i vård, mediciner och i utebliven arbetsinsats.

Hur man blir utmattad.
Visst kan man under en kortare period jobba i överljudshastighet och massa övertid, men det förutsätter också att du sen har möjlighet att trappa ner tempot igen.  Stressen i sig är inte farlig, vi är utvecklade för att klara temporärt höga stresspåslag. Det finns dock en anledning till att vi har max 40 timmars arbetsvecka och ett maximalt antal timmar övertid.

Konstant vs temporär.
Nyckeln till att klara av stress att den är temporärt. Tänk en arbetsplats, där alla har normal arbetsbelastning, sen dras en eller fler tjänster bort från arbetsplatsen, men det jobb som utfördes av de som fick gå, fördelas ut bland kvarvarande. I ett sådant scenario hamnar arbetarna i ett läge där timmarna inte längre räcker till och stressen blir permanent. Binjurarna skickar ut mängder med kortisol för att hålla kropp och hjärna alert men organen orkar i längden inte höra på och stänger av ”öronen”. Tillslut mår man ganska dåligt och är tröttare när man vaknar än när man gick och lade sig. Man utvecklar inte sällan ett kontrollbehov som genomsyrar det mesta av det man gör. Minsta avvikelser från det man har planerat kan trigga okontrollerade utbrott. Man orkar inte ha kul längre. Till slut kanske man söker hjälp hos sjukvården för tröttheten.

Vad gör sjukvården?
Kanske tas det då lite prover och man kanske får vara hemma några veckor, kanske får man träffa en terapeut, ofta någon som också intervjuar närmaste chefen. Inte sällan konstateras det att den sjuke är ambitiös och har svårt att sätta gränser. Eller så skrivs det ut lite medicin som ska kicka till binjurarna lite så att tröttheten lättar. Eller lyckopiller som ska motverka nedstämdheten. Har man otur så blir man lite piggare ett tag för då orkar man fortsätta med vansinnet ett tag till, tills dess att man inte tar sig ur sängen en dag eller att man blir sittandes tomt stirrande i väggen och måste ledas hem. Att ta sig ut ur denna sits är ingen enkel historia och det finns ingen quick-fix. Men visst går det att komma tillbaka. Med rätt kost, rätt terapi och sundare livsföring kan man bygga upp sig själv igen. Men till vad…

Att lägga ansvaret rätt.
Innan det har gått för långt eller när man kommer tillbaka igen från sjukskrivning, istället för att jogga tillbaka in i väggen, hur vore det om ansvaret i stället, läggs där det hör hemma. Man har x antal timmar som man får betalt för att jobba. När tiden inte räcker till för att hinna med arbetsuppgifterna behöver chefen/ansvariga prioritera i vilken ordning de ska göras. Kan man inte utföra allt jobb enligt plan, meddela chefen/ansvarig och be om en ny prioritering till nästkommande arbetsdag. Är chefen inte på plats? Han/hon bör antingen vara möjlig att nå via mejl eller sms eller så får man gå högre upp i kedjan. När det dräller in nya arbetsuppgifter utföras, gå till chefen och be om en ny prioritering. Har det varit semestertider och jobb har blivit liggande… Be chefen att prioritera.

Hjälp dig själv, innan du hjälper andra/företaget.
På det viset hamnar ansvaret rätt och då medvetandegörs högre instans väldigt tydligt om hur situationen ser ut och har då valet att göra något om det är möjligt. Han/hon kan lyfta frågan uppåt om så krävs, vilket kan vara svårt för en anställd längst ner i kedjan. Väl komna hit säger mina vänner att deras chef inte tar tag i situationen för att han/hon har för mycket själva att göra. Inte sällan är den chefen också sjukskriven. I det läget måste man själv gå högre upp. Man kan inte rädda situationen genom att braka in i väggen själv. Det är ingen framgångsfaktor. Order om neddragningar i personalstyrkan kommer alltid ovanifrån, därför måste signaler om att den måste ökas, komma nedifrån och nå toppen.

 Att tänka på som anställd.
Ju längre ner i stresskonen man kommer desto sämre förmåga att tänka hur man ska komma ur situationen har man. Därför är det viktigt att tidigt sätta gränsen för vad du kan acceptera, det är svårt att protestera när de kränks en gång för mycket. Se till att rasterna verkligen blir pauser från jobbet, acceptera inte jobbprat under den tiden. Räkna arbetslunch som arbetstid, det är därför det heter arbetslunch för att man får mat medan man jobbar… Acceptera inget tidsavdrag för en sådan lunch. De flesta chefer är inte elaka individer som är ute efter ditt blod. Mer troligt att de också har krav på sig att leverera och därför kanske inte är så lyhörda för sina underställdas behov.

Att tänka på som chef.
Är det du som är chefen? Försök jobba preventivt på samma sätt gentemot dina underställda och prioritera arbetsuppgifterna du vill ha lösta i första hand, så den arbetstid du har till ditt förfogande läggs på rätt saker. Styr upp det så att det inte pratas jobb på rasterna. Ge dig själv o dina medarbetare chans till avkoppling. Ställ inga jobbrelaterade frågor under lunchrasten till den personal som har valt att äta inne. Får du besök under lunchen se till att ta med dig gästen någon annan stans än där personalen äter/fikar/kopplar av, om det inte är någon som personalen bett att få träffa.

Att räkna kalorier för att gå ner i vikt.

När vi säger att vi vill gå ner i vikt så är det oftast mängden fett vi har i kroppen som vi vill minska. Den vanligaste uppmaningen man får är då att göra av med mer energi än man tar in. Normalt enligt modellen spring mer – ät mindre. Kalorier in mot kalorier ut, enkelt. En dietist/sjukvårdsklassiker.

Bad idea, säger jag! Detta är det effektivaste sättet att gå upp i vikt. Trots att all modern forskning förkastar den som sämst, är den otroligt nog den mest rekommenderade metoden för att gå ner i vikt.

Alla kalorier lika?
Tänket att, som primär åtgärd, minska på energiintaget kommer sig av, att man räknar allt som äts som utbytbar energi, utan hänsyn till vilken effekt bränslet har i kroppen. Det är som att försöka spara pengar genom att tanka bilen med billigaste bränslet. Vem åker till bensinstationen och kollar vilket bränsle som kostar minst, och sedan tankar bilen med det? Varför skulle man, när man vet att motorn inte klarar vilket bränsle som helst.
3 st kokta ägg motsvarar ca 260 kcal och för ungefär samma mängd kcal får man 45 gram mjölkchoklad. Skulle det inte göra någon skillnad för kroppen vilket av det du äter till lunch om du är hungrig? Hur mår du efter att ha ätit äggen jämfört med om du ätit chokladen?

Signalsystem

Om man tittar på vilka födoämnen som funnits under vår tidiga utveckling, och som våra kroppar har utvecklat signalsystem för att klara av att hantera, så kan man konstatera att, vi har system för att reglera mättnad av protein och fett i kombination, samt kolhydrater i kombination med fibrer. Det vi inte har system för att känna av är de blandningar människan själv har skapat d v s kombinationen av socker och fett, protein och socker samt kombinationen av alla tre. Men för kolhydrater som inte är naturligt förpackade med fibrer, så har vi inte utvecklat något sådant system. Läsk, saft och juice är sånt som inte fångas upp av radarn!

Testa att äta riktigt god biff i fri mängd utan något till. Kolla hur mycket du orkar, troligen inga supermängder i kalorier räknat. Lägg till kryddsmör eller olja i riklig mängd så orkar du ännu mindre av biffen. Skulle du bara äta smör skulle du få i dig ännu mindre innan du började må illa. Skulle jag sedan locka med ännu en bit av den goda maten skulle du med all sannolikhet tacka nej för att du är mätt. Men blanda smör med socker och lite havre och kakao, så orkar du äta väldigt mycket mer… för då lurar du systemen.

Hur mycket kalorier i födoämnena?
Tillbaka till kaloriräknandet så ger 1 gr protein ca 4 kcal, 1 gr kolhydrater ca 4 kcal och 1 gr fett ca 9 kcal. Här blir det ju enkelt för den snabba att räkna ut, att det effektivaste sättet att dra ner på antalet kalorier, är att dra ner på fettet. Då får man mer mat för kalorierna. Men, och här kommer problemet, man bör inte äta mer än ca 1 gr protein/kg kroppsvikt det är de allra flesta inom kostvetenskapen överens om (det finns de som menar att man inte ens bör äta så mycket för optimal hälsa, men det blir ett annat inlägg). Men varför är det ett problem? Därför att protein  och fett mättar bäst. Om du redan har dragit in på fettet för att spara kalorier och inte bör äta mängder med protein, så är du hänvisad till att äta mycket kolhydrater. Gillar du sallad, då kan du äta 1 kg för bara 142 kcal. Eller vad sägs om en 100 grams baguette för endast 260 kcal? Låter kanske toppen, men det är faktiskt inte så lyckat, trots att du kanske blir mätt för stunden.

Insulin motgift till socker i blodet
Äter du en kolhydratbaserad måltid måste du äta en stor mängd för att bli mätt vilket leder till nästa problem. Kolhydraterna i maten tar sig rätt snabbt ut i blodet i form av blodsocker, och för att se till att sockerhalten inte blir giftigt hög, parerar kroppen med att skicka ut motgift i form av insulin. Ju snabbare sockret stiger, desto mer insulin skickas ut. Insulinet hjälper till att trycka in sockret i cellerna för att få ut det ur blodomloppet och därigenom sänka blodsockerhalten, men det har också den effekten att den blockerar mättnadssignalerna till hjärnan.

Insulin verkar även som störsignal
Cellerna, främst de i fettväven, ger ifrån sig signaler till hjärnan (Leptin), att nu är det bra, du kan sluta äta nu. Men så länge nivåerna av insulin är höga så kan alltså hjärnan inte uppfatta den signalen. När sedan blodsockerkurvan börjar dala, börjar också energinivåerna dala. Pizzakoma någon?? Det dröjer ungefär 20-60 minuter från det att du börjat äta, lagom till kaffet. Det är då du börjar tänka på att det kanske vore gott med en efterrätt eller en frukt…. Äter du då något kolhydratrikt igen så klättrar blodsockret upp igen med påföljande insulinpåslag. För att uppehålla energin och inte somna stående behöver du då äta var annan till var tredje timme. När du har ätit den sista tillåtna kalorin och du är hungrig, tycker du fortfarande att det är fiffigt att tanka med det ”billigaste” bränslet? Nej de flesta ger upp efter att ha gått hungriga några dagar.

Om du inte lyckas, gör något annat
Så vad händer om du istället gör tvärt om? Du äter något som kroppen kan känna av mättnaden från ordentligt. Vi tar den där biffen och kryddsmöret plus några buketter blomkål för smaken skull. Magen fångar upp signaler om att fett och protein finns tillgängligt i tillräckliga mängder och skickar efter ca 20 minuter upp signaler till hjärnan att det räcker med mat nu. Om du inte snålat med kryddsmöret kommer inte blodsockret stiga varken fort eller mycket. Kroppen har därmed inget större behov av att parera med insulinet.
Den lägre höjningen av nivån insulin i blodet gör att mättnadssignalerna går fram obehindrat till hjärnan som då kan registrera att depåerna är fyllda. Du får av denna måltid alltså en energipåfyllnad och du håller dig piggare och mer mätt en längre tid eftersom blodsockret ligger på en jämn nivå. No more pizzakoma! Du behöver inte äta lika ofta och när du ätit din sista budgeterade kalori är du inte hungrig. Att tanka med rätt bränsle blir i längden billigare och bättre och lusten att äta näringsfattig mat minskar.

Kan jag äta hur mycket som helst?
Innebär det att du kan vräka i dig ohämmat av allt som rekommenderas som LCHF/Paleo vänlig kost. Nej, självklart inte men fördelen är att på en kost med riktig mat tillagad på rena råvaror utan tillsatt stärkelse, smakämnen och rent socker ger du kroppen förutsättningar att tala om för dig när den är mätt. Du låter inte kroppen hamna i ett svältläge eftersom den själv kan uppfatta att förråden är fulla och därmed också är beredd att ta av lagren vid den negativa energibalansen.