Vecka 2 – 4 i mitt animaliska liv flyter på okomplicerat och jag känner inte något överhängande sug till oanimaliska produkter. Detta levnads- och förhållningssätt har förenklat min tillvaro otroligt mycket. Att få restaurangpersonal att förstå kan dock vara knepigt.
Jag varken kan eller vill isolera mig från omvärlden och då exponeras drogen för mig hur jag än beter mig. Jag tillhör dem som använder mig av publika transportmedel och tillhör då målgruppen för marknadsföring av drogen. Det står helt klart för min nu drogfria hjärna vilken missbrukarvärld vi lever i. Man kan inte ens handla mediciner på apoteket utan att drabbas. Det kommer att bli ett alldeles eget inlägg om Apoteken har som blivit en godisbutik.
När doftstråk, bilder/affischer, filmer, skyltfönster eller företeelser i omgivningen som har med vegetabilier eller kemiska produkter (läsk mm), hamnar på min radar och en molekyl av längtan dyker upp i huvudet, då för jag ungefär denna konversation med mig själv: Är det animaliskt? Nej? Nehej nej, men se då blir det inget av med det. Jag får äta precis hur mycket animaliskt jag vill och behöver. Det är helt självreglerande och därmed säkert för mig. Inte ens ost eller andra naturliga mejerivaror triggar överätning hos mig. Vilket jag är väldigt tacksam för.
Jag mår fortfarande toppen, men jag känner att jag håller på att gå in i en otrevlig fas där en av biverkningarna får en framträdande roll. Nu gäller det att sätta munkavle på mig själv.