Det är min version av Hamlets fråga ”- Att vara eller inte vara” i Shakespeares drama. Jag har filosoferat kring den frågan.
Många gånger under mitt liv har jag önskat att jag var någon annan. Det är ytterst sällan jag gör det nu för tiden, för jag kan konstatera att den där någon annan har problem av stora mått. Hen har otroligt stora förväntningar på sig att leverera samtidigt som hen verkar vara väldigt ineffektiv till den grad att man kan misstänka ren och skär lathet. Eller möjligen så underbetald och understimulerad att hen har tappat motivationen helt.
Låt mig förtydliga och illustrera med dessa bilder.
Dessa bilder ger bara ett fåtal exempel på vad någon annan förväntas göra: Byta toarulle, lägga det tomma mjölkpaketet i pappersåtervinningen, ställa in det tomma glaset i diskmaskinen och diska kastrullen. Alla extremt otacksamma uppgifter som någon annan inte uppmärksammar att någon annan gjort, skulle någon annan ha fixat dem. Det intressantaste med någon annan är, att väldigt många tycker sig vara denne någon annan, som känner förväntningarna spraka i luften. Detta i sin tur gör någon väldigt frustrerad, eftersom någon inte alls är särskilt taggad på att leverera vad någon annan har struntat i. För det är så det börjar.
Någon lämnar den tomma toarullen och förväntar sig (kanske) att någon annan någon annan ska byta rullen mot en ny. En annan (eller möjligen samma) någon lämnar det tomma mjölkpaketet i hopp om att någon annan ska vilja lägga bort det i återvinningen. Likadant med glaset och kastrullen som kan ha lämnats åt sitt öde av i stort sett vem som helst med samma förhoppning om någon annans insats.
Det lustiga med vårt hushåll är att vi vet exakt vilka som bor i vårt hem och att någon annan inte ingår i hushållet. Ingen har sett någon annan skrota omkring och drälla saker omkring sig. Men likväl, när jag (och inte någon annan) ställer frågan till resten av hushållet, om vem som lämnat den tomma rullen, får jag alltid svaret att någon annan gjort det. Jag är ju säker på att jag inte är denne någon annan eftersom jag inte lämnat rullen, men övriga verkar lika övertygade om sin oskuld. Ett ytterst märkligt fenomen. Men ärligt talat förstår jag att någon annan har ledsnat, med tanke på arten av alla uppgifter någon inte orkat fixa. Ärligt talat, är jag inte förvånad. Samtidigt har jag en otrevlig misstanke om att någon i hushåller förväntar sig att jag ska vara någon annan, när någon annan inte orkar men jag har fullt upp med att vara jag.
Fenomenet verkar dessutom breda ut sig utanför hemmets vrå till arbetsplatsen. Där någon annan inte är anställd som fixare, men ändå förväntas torka upp kaffepulver på arbetsbänken som någon lämnat efter sig, ta upp någons matrester ur diskhon, ta bort spåren efter någon på toaletten och byta påse i hushållssopkärlet när någon har fyllt den med sopor mm. Listan kan göras hur lång som helst. Men det tar inte slut där, det är samma sak där ute IRL. Någon ”tappar” ett godispapper – Äsch, någon annan får plocka upp det. Någon orkar inte göra rent tränset efter ridningen – någon annan får göra rent det när den ska ha det…
Detta kan tyckas trivialt men beteendet som någon har, som
förväntar sig att någon annan ska fixa det någon inte själv ids göra, är
väldigt vanskligt. Det tyder på en oförmåga att ta ansvar för sig själv och
sina handlingar. Exempelvis orkar någon inte källsortera för att minska
påverkan på miljön – någon annan får fixa det. Någon vill ha vad någon annan
har men har inte råd och skuldsätter sig – någon annan får gå in och styra upp
det. Någon blir sjuk av sin livsstil men är inte villig att ändra sig – någon
annan ska ändå kunna uträtta ett mirakel osv.
Men jag förstår, jag tycker inte heller att det är enkelt att vara mig själv
och i mig själv 100 procent av tiden. Dock ber jag numera gärna någon annan om
hjälp om jag behöver, och hjälper lika gärna någon annan om jag kan. Men som en
idag helnykter sockertorsk vill jag verkligen inte låta någon annan ta över
mitt liv och låta världen begrava någon annan när min tid på jorden är slut.
Låt ingen kapa helgerna för dig oavsett vad som händer. Ät, drick, känn och gör för din egen skull, och inte någon annans. Låt det gamla året sluta som du vill att det nya ska bli.
God Jul o Gott Nytt År!