Det som var tänkt som ett en-veckas-projekt har nu löpt på i över ett år. Går det att fortsätta hur länge som helst?
Fortfarande mår jag toppen. Nu jag kan blicka tillbaka och se vilka mentala effekter drogen hade på mig. Jag märker att förmågan till självdisciplin har ökat väsentligt. Jag har ett inre lugn som jag saknar när drogen påverkar. Jag kan se klarare på situationer. Klarar stress betydligt bättre även om jag fortfarande lätt blir överkänslig och trött. Känner inget behov av att börja äta ”vanligt” igen.
Glimtar av längtan kan komma ibland vid doften av pizza eller saltlakrits eller någon annan av favoriterna. Någon enstaka gång kan det kännas trist att inte kunna slå till med en Cola Zero till maten, den rationella hjärnan ju om för mig att det skulle smaka kemikaliecoctail om jag skulle dricka skräpet men drogminnet säger att det var toppen ändå…. Jag stör mig inte längre på andras drogande på samma sätt, tycker mest att det är tragiskt när jag ser effekterna av det. Allra helst de som mår dåligt men tror att de äter nyttigt och hälsosamt. Det är fortfarande jobbigt.
Tungt första halvår
Första halvåret på 2019 har varit väldigt tungt med en axelskada men framför allt en nära anhörigs bortgång. Men jag har klarat av det utan återfall. Jag har fokuserat på att äta enligt väldigt noga uträkningar för att säkerställa korrekt närings och energiintag. Vikten har som en konsekvens av det landat på en nivå jag är nöjd med och jag har fått tillbaka den form jag är tänkt att ha.
Stabilare psyke
I valet mellan att äta en ”onormal” kost som gör mig välmående, normalviktig och symptomfri från beroendet utan att mediciner eller droger, eller att äta en sk normal kost som gör mig sjuk, överviktig och får beroendet att blossa upp och skapa kaos i min tillvaro. Tja, vad skulle du välja? Kanske kommer jag att lätta upp med lite grönsaker någon gång ibland för att lyxa till det lite, men just nu har jag inget behov av det, men det är inte hugget i sten.